Rättegången mot Dr. Murray

Försvaret kommer att få ett tufft jobb att förklara hur det kommer sig att Dr. Murray, en skicklig läkare duktig på att hantera patienter med akuta problem, kunde agera så märkligt den dagen som kom att bli Michael Jacksons sista.  Hittills har vi bara fått höra från åklagarsidan, men flera detaljer som framkommer målar upp bilden av en läkare som gått från att tjäna sina patienter, till att tjäna pengar.

Brandman Richard Senneff vittnade just (fredag 30 september) om hur Dr Murray var uppjagad (“frantic”) när de anlände till huset. När Senneff frågade: Vad är de bakomliggande problemen hos patienten, fick han inget svar. Efter att ha frågat ett par gånger, svarade Dr Murray att det inte fanns några underliggande orsaker till att patienten var dålig, vilket Senneff fann märkligt (“It did not see normal“) eftersom patienten dels hade en läkare närvarande och dels för att han var uppkopplad till monitorer och hade intravenöst dropp kopplat till sig.

När Dr Murray sedan berättar att patienten varit så här sedan han ringde 911 klockan 12.22, vilket var ungefär fem minuter tidigare, kände Senneff att de borde kunna återuppliva patienten, eftersom det inte gått så lång tid.

Efter ett tag sa Murray att han hade gett det ångestdämpande preparatet Lorazepam till Jackson.

Patientens ögon var öppna, huden var kall, EKG:t gav inget utslag, och detta fick Senneff att bli misstänksam. De gav Jackson medicin för att försöka få igång hjärtat, de intuberade i lungorna, och försökte vid ett flertal tillfällen uppliva honom medicinskt. De försökte även lokalisera andra vener i armen att sätta in nål i, men de lyckades inte hitta vener.

Senneff frågade Dr. Murray om Michael Jackson hade några allergier, och Dr. Murray svarar: “Jag tror det”.

Michael Jackson var redan död, alla försök att återuppliva honom var lönlösa. 12.57 talar Senneff med folk vid sjukhuset, UCLA, som säger att de vill dödförklara patienten. Dr Murray ville dock att man skulle fortsätta återuppliva Jacksson på sjukhuset, så man förberedde Jackson för transport.

Efter att Senneff och hans kollegor burit ned Jackson från ovanvåningen, återvände han upp till sovrummet där han fann Murray vid Jacksons nattduksbord med en plastpåse som han stoppade saker i.

Vad räddningspersonalen inte visste var att Jackson hittades tidigare än vad Murray påstår, och att Dr. Murray beordrat livvakter att plocka undan alla Propofolflaskor från rummet.

Nödsamtalet till 911 kom klockan 12.22. Klockan 11.49 lämnade Dr. Murray ett telefonmeddelande till en annan hjärtpatient som han tidigare behandlat. Men dessförinnan ska han, enligt åklagaren, ha gett Michael Jackson Propofol , ett narkospreparat som används vid akutmottagningar eller vid narkos, när man ska operera patienter. Det framgick också att Propofol är något som Dr. Murray, under sin tid som läkare, inte själv gett till sina patienter, utan det är något en narkosläkare ger. Inte undra på att Dr. Murray höll tyst om att han gett Michael Jackson Propofol .

Dr. Murray berättade för Senneff och de övriga att patienten led av utmattning och uttorkning och att han behandlade honom mot dessa tillstånd och att det var därför Jackson fick dropp.

Enligt Senneff är det möjligt att de kunde ha återupplivat Jackson, om Murray hade ringt tidigare.

Rättegången har stort medialt fokus i USA, inte minst eftersom utfrågningarna sänds direkt. Medlemmar från Jacksons familj följer rättegången på plats och möts dagligen av Michael Jackson supportrar som ropar “Rättvisa åt Michael Jackson”. Häromdagen utfrågades Jacksons butler, som berättade hur han dagen innan varit med Michael Jackson när denne repeterade showen This is it. Enligt butlerna var Jackson på gott humör och såg fram emot konserterna.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *