Mitt ute på Mississippi-vischan

På väg hem från New Orleans passade vi på att besöka flera olika sockerplantage. Mitt i landskapet skär Mississippifloden upp en bred farled, och på vardera sida om floden finns spår av sockerplantagens svunna storhetstid. Fantastiska byggnader och trädgårdar.

Tittar man närmre finner man de enkla skjulen, de som slavarna bodde i. Och läser man skyltarna ser man att de såldes för 25 dollar och liknande. Det är med mycket blandade känslor man läser skylten utanför en av slavlängorna, som riktar ett tack åt slavarna som hjälpte till att bygga sockerplantagens, och söderns, starka ekonomi.

För att ta oss mellan plantagen får vi åka färja över den breda floden, där Mark Twain en gång arbetade. På den tiden såg man hjulångare frakta timmer och annat gods, kanske på väg upp till Memphis, Tennessee. Idag är det mer moderna fraktfartyg. Med kameran i högsta hugg dök jag på två medresenärer. Eftersom det var uppenbart att jag var utifrån – vi var de enda vita på båten och jag hade kameran skjutklar – kom vi att prata om Sverige. “Do you have any blacks there?” frågade mannen. “Not as many as here, unfortunately”, svarade jag. Och så berättade jag om sonen min, som gått i en helsvart skola. Vad tyckte de om att det fortfarande fanns platser som var så segregerade? Jo, det var så klart tragiskt, nickade kvinnan. Mannen kunde inte släppa tanken om Sverige: “Do you have any jobs over there?”. Som vanligt när man talar med folk från de lägre samhällsklasserna suckar de längtandes när de hör om det svenska sjukvårdssystemet. Till skillnad från när man träffar en del rikare, de som anser att alla har chans till massa klöver bara man sliter hårt. Men så är det ju inte.

En av plantagen vi besökte hette Oak Alley. Ekallén var minsann 300 år gammal och de som bodde där trodde att de dödas själar kunde stanna kvar i speglar – därför var dessa övertäckta med svart spets.

Även om stället var vackert och intressant att se, så går det inte riktigt upp med de svenska slott och gårdar man kan besöka i Sverige. Där är det inte heller lika varmt och svettigt…

 

2 thoughts on “Mitt ute på Mississippi-vischan

  1. Katarina

    Så underbara bilder!
    Måste vara helt fantastiskt att få åka runt och se massor av USA. Jag har ju aldrig varit där.. Något jag ska ta tag i någon gång.
    Väldigt kul och spännande att läsa dina inlägg.

  2. Tove

    Tack Katarina, vad gulligt! Jo, det har varit en fantastisk tid häröver. Men i slutet av juli rullar vi på svenska vägar igen =)!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *