Den bortglömda influensan

Så här i influensatider…

Det började i september 1918, och när det hela var över några månader senare skulle över en halv miljon amerikaner ha fått sätta livet till. Det året dödade influensan mer än vad någon annan sjukdom gjort. Ingen vet exakt säkert, men man räknar med mellan 20 och 150 miljoner. Det anmärkningsvärda med influensan det året var att det gick som allra hårdast mot dem i befolkningen som vanligtvis klarar sig bäst: de unga. Hårdast drabbades barn under fem år, vuxna mellan 20-40 år samt personer i 70-74-års åldern. En fjärdedel av alla i USA insjuknade.

Det var inte första vändan av influensan som var farligast, det var när den slog till en andra gång som den slog som hårdast. Viruset hade muterats intill någon som liknade ett monster. En månad efter att influensan anlänt till Philadelphia, hade nära 11 000 människor i staden dött. I Kapstaden, i Sydafrika, hade man inte tillräckligt med kistor utan fick anordna massgravar.

Läkare gjorde vad man kunde. De iordningställde ett vaccin som mest bestod av filtrerat blod från smittade. Till föga nytta.

Trots de enorma konsekvenser som influensan 1918 medförde, föll den helt i glömska. Varför det hände är ett intressant ämne i sig. En orsak var att influensan slog till samtidigt som det var krig, mycket annat eländigt hände. Dessutom hade man inte samma massmediala påverkan som idag. Folk trodde att det var deras by, eller deras område som drabbades. Tills en dag, då amerikanska historikern Alfred W. Crosby (som för övrigt kom att hamna som forskare i Umeå) studerade almanackor. När han fick se att den genomsnittliga livslängden på folk ändrades så drastiskt 1918, började han fråga sig varför. Istället för att som 1917 och 1919 ligga på 51 år, såg han att det 1918 låg på 39 år.

Crosby själv betonar hur allvarliga konsekvenser epedemin hade:

“I’m still realizing that in the long, long run – i.e. for instance, demographically and genetically – that the flu was more important in 1918 than the prime ministers and generals and revolutionaries all put together. ”

Än idag har läkarna inte så mycket att sätta till mot en influensaepedmi om världen skulle drabbas. Tamiflu sägs korta sjukdomstiden med något dygn. Influensavaccin däremot, motar epedmin, om tillräckligt många tar vaccinet och om forskarvärlden lyckats pricka rätt när man konstruerar vaccinet. Helst ska man haft tid att säkerställa att vaccinet inte ställer till med biverkningar. För det handlar om att bäst gissa sig till vilka influensastammar som kommer att utvecklas och angripa.  Så när forskarna upptäckte att influensan 2009 var samma stam som den som slog så hårt 1918 – ett så kallat H1N1 virus – var det många som blev oroliga för att viruset skulle mutera på samma sätt som det 1918.

Men hur vet man att influensan 1918 var ett H1N1 virus? Det kan vi delvis tacka amerikas dåvarande president Abraham Lincoln för. I början av inbördeskriget i USA bestämde Lincoln att armén skulle spara prover från folk som dog i sjukdomar. Och i nära 80 år låg ett sådant prov, av soldat Vaughan och soldat Downs, i arkiven hos armén. Tills en molekylärbiolog fick tag i det.

Källa: Intervju med Alfred W. Crosby samt Gina Kolatas excellenta bok “Flu – the story of the Great Influenza Pandemic of 1918 and the Search for the Virus that Caused it”.

A White House nurse prepares to administer the H1N1 vaccine to President Barack Obama at the White House on Sunday, Dec. 20, 2009.Foto: The Official White House Photostream [1]Author White House (Pete Souza) / Maison Blanche (Pete Souza)

A White House nurse prepares to administer the H1N1 vaccine to President Barack Obama at the White House on Sunday, Dec. 20, 2009.
Foto: The Official White House Photostream Author White House (Pete Souza) / Maison Blanche (Pete Souza)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *