Dagen då Elvis Presley blev FBI-agent

Elvis Presley har funnits i mitt liv längre än jag själv. Det är pappas fel, eller förtjänst,  vilket man nu tycker.

Första gången jag besökte Memphis och Graceland var det strålande väder utomhus. Graceland gör sig bäst i solsken. Byggnaden är precis lika mycket Elvis som man kan tänka sig. Vacker på utsidan och på första våningen, men hysterisk på nedervåningen. Övervåningen får man inte se, den håller de borta från allmänheten, just som Elvis själv gjorde.

Den 21 december 1970 besökte Elvis president Richard Nixon i Vita Huset. Elvis hade kommit på att han ville stå med presidenten i kampen mot – hör och häpna – droger. Kanske var det ett litet förtvivlat rop på hjälp, en sista kraftansträngning att hamna rätt. För det står nog klart för alla att han redan då var rätt hög på piller.

Jag vet inte vad som är mest knasigt i hela historien. Elvis författade ett fem sidor lång handskrivet brev till Nixon när han satt ombord på American Airlines och bad presidenten kontakta honom:

“I am Elvis Presley and admire you and have great respect for your office. I talked to Vice President Agnew in Palm Springs three weeks ago and expressed my concern for our country. The drug culture, the hippie elements, the SDS, Black Panthers, etc. do NOT consider me as their enemy or as they call it The Establishment. I call it America and I love it. Sir, I can and will be of any service that I can to help The Country out. I have no concern or Motives other than helping the country out.

So I wish not to be given a title or an appointed position. I can and will do more good if I were made a Federal Agent at Large and I will help out by doing it my way through my communications with people of all ages. First and foremost, I am an entertainer, but all I need is the Federal credentials. I am on this plane with Senator George Murphy and we have been discussing the problems that our country is faced with.”

Han fick träffa Nixon. Och han gav presidenten ett skjutvapen. Tio dagar efteråt fick Elvis en privat visning av FBIs huvudkvarter. Men Edgar Hoover vägrade att träffa sångaren, då han ansåg att Elvis var en fara för USA. Han avskydde hur Elvis rörde sig på scenen och han gillade inte hur Elvis was “wearing of all sorts of exotic dress.”

Houston City om sociala medier

Cloud Sourcing Government: Houston Social Media Breakfast 2011, Annise ParkerThe panel on Cloud Sourcing Government: Houston Social Media Breakfast 2011. Copyright observerat.com.

Frukost med sociala medie-klubben igår. Borgmästare Annise Parker var där och informerade om hur hon använde sociala medier i sin lyckade personvalskampanj, men hur det kan gå galet ibland: “I do tweet, and sometimes I get in trouble. So my tweets may not be so exciting in the future”. Hennes säkerhetsstab hade gått i taket när de fick se att hon twittrade om hur hon mitt i natten gav sig ut på sin gata för att stoppa allt oväsen från grannens fest. Det illustrerar också vikten av en smula eftertanke när man twittrar.

Men hon såg ju tidigt fördelarna med att använda sig av sociala medier i sin kampanj:

“It was a way to get information out to the public. It was also a way to answer things that we did not like in the public discussion and inject some balance there”.

Intressant att höra hur Houston City använder och inser nyttan med sociala medier och hur de kan både informera och få information av sina invånare. Staden har 26 aktiva facebooksidor, 6 youtube-kanaler och  23 twitterkonton. De som ansvarar för flygtrafiken i Houston har till exempel lyckats väldigt bra med sociala medier, de vann pris för sin insats när samtliga städer i USA tävlade om att vara bäst bäst i sociala medier.

Just nu jobbar staden med att lansera en app som man som medborgare kan använda för att rapportera in vattenläckor (oerhört vanligt här), nedfallna ledningar (de har inte insett att de ska göra som i Sverige och gräva ned trådarna). Idag får  de in runt 2500 samtal om dagen till 311 som är just felanmälningar. Men med den nya appen ska de som har smartphones kunna ta en bild, använda appen och vips kommer det upp en röd flagga hos de som har hand om felanmälningar. När felet sen är fixat blir flaggan grön. Där hoppas jag de inser vikten av att rapportera tillbaka ett tack till den som anmälde felet via appen, så att invånarna får beröm för sin insats.

Facebook har även varit till nytta nu när staten Texas på grund av den extrema torkan drabbats av stora eldsvådor. Bland annat har Montgomery tillsammans med närliggande  counties (kommuner) använt sig av en facebooksida vid evakueringar.

Flera avdelningar inom staden bevakar aktivt twitter som rör deras område. Så när någon landar på George Bush intercontinental och twittrar en fråga om var man kan äta på flygplatsen, så kan han snabbt få oväntat svar från någon på staden. Här kan man väl ana att det skulle kunna bli problem, eftersom staten inte ska ge privilegier åt någon särskild. Men det lär de nog hitta lösningar för.

Staden har också insett nyttan med youtube-sändningar: 9-11 var det minneshögtid på Ellington Field, och några timmar senare postade de ett inslag på youtube. Som snabbt kom upp i 9 000 tittare.

Det som verkar svårast är att sociala medier oftast måste hanteras lokalt inom de olika avdelningarna, inte minst på grund av budgetskäl. Så kunskapen om hur man lyckat kan använda sociala medier måste sippra ned till dem som verkligen kan ha nytta av det, lyckas motivera dem att sätta sig in i bruket av facebook, youtube, twitter etc och sedan få dem att hitta tid till att använda det vardagligen. Och sånt tar tid. Och det krävs dessutom att avdelningscheferna inser nyttan med att de anställda skaffar sig smartphones och tar med sig ut på fältet.  Det finns ett par eldsjälar som verkligen fattar nyttan, och de går nästan sönder i sin iver att inspirera och få igång alla.

The panel on Cloud Sourcing Government: Houston Social Media Breakfast 2011

The panel on Cloud Sourcing Government: Houston Social Media Breakfast 2011. Copyright observerat.com

Övriga talare var:

 


Transition aches a bit


This place and these people owns a big chunk of my heart, a place that aches a bit today. I hope it wont be all that long until we meet again! As of now, I play this video I put together, over and over again.

 

Quinceañera

På lördagar brukar det krylla av prinsessor i parken. I alla fall om man får tro sönerna. Egentligen handlar det om quienceaneras, något som firas i delar av latinamerika när flickor fyller 15 år. Vid några tillfällen har jag haft turen att haft kameran med mig.

 

Romneys stora utmaning

Det ryktas att Romney kommer att utnämna Condoleezza Rice som sin vicepresidentskandidat. Hon lär nog klara sig bättre än Sarah Palin, som fick en stark start under förra presidentvalskampanjen, men som avslutade tämligen svagt. Att McCain valde Palin istället för Rice lär förmodligen ha att göra med att han inte på något sätt ville verka följa i Bush fotspår.

Häromdagen talade Romney på NAACPs årliga möte några kilometer från där vi bor. Överlag togs hans tal emot med förvånansvärt positiva reaktioner, men som väntat buade publiken när Romney kritiserade Obama-care. En del menar att Romney vill visa sig stark och inte som en vindflöjel när han valde att kritisera presidenten inför den kanske mest lojala Obama-publiken du kan hitta idag (en nyligt gjord väljarbarometer visar att Romney får ungefär 5 procent av den svarta väljarkåren). Även om långt ifrån alla mörka röstar demokratiskt, så är stödet för Obama starkt bland den väljarkåren.

Romney har konton utomlands som kan ligga honom i fatet, jag skulle gissa att Obama Camp funderar på hur de bäst ska gå tillväga för att använda den informationen. Och snart kommer vi nog få rapporter om hur Romney valt att begära skattelättnader på grundlag av lagar han själv motsatt sig. Sånt kan få vilken amerikan som helst att se rött. Det anses inte vara så patriotiskt att ha en massa pengar utomlands, särskilt inte om man har det för att undkomma skatter. Och ännu mycket mer särskilt inte om man är en person som vill bli president.

Sedan har Romney annonserat att han tänker besöka Israel. Nu ska man veta att amerikansk politik är i princip alltid som ett schackspel. Man gör ett drag för att vinna något. Romney vill visa den evangelikala och den judiska väljarkåren att han är Israelvänlig. Att han väljer att tala inför NAACP är också en markering. Bush, däremot, valde att tacka nej till inbjudan att tala inför dem under fem års tid.

Chick Filet tar priset

Dessa små kossor stöter man på längs med vägarna. De vill få oss att käka kyckling istället för ko-kött. De lyckas i alla fall få mig att flina lite grand.

Högsta Domstolens beslut om Obama Care

I morse, amerikansk tid, röstade Högsta Domstolen om ett fall som i högsta grad avgör det som kallas Obamas health care reform. Den stora frågan var huruvida konstitutionen i USA ger kongressen rätt att instifta en lag som tvingar folk att köpa något, i detta fall en hälsoförsäkring. Det är lite krångligt med beslutsfattande i USA. Kongressen har rätt att fatta beslut över vissa delar, medan de federala staterna har sina rättigheter.

Så kan då kongressen bestämma att alla i USA ska köpa något? Högsta domstolen beslöt (5-4) att om man kallar detta för en skatt, så är det ok. Men det är inte ok att bestämma att amerikanare ska köpa något. I så fall skulle det vara olagligt för en amerikan att bara vara i landet utan en försäkring. Nu verkar det luta åt att om du inte har en sjukvårdsförsäkring ska du betala en skatt, vilket alltså högsta domstolen beslöt att kongressen har rätt att instifta.

Nu består Obamas health care reform av så väldigt många olika delar. En viktig sådan är att försäkringsbolag inte längre kan neka någon vård på grund av att de kunde ha haft sjukdomen då de skaffade sig försäkringen. Som det varit tidigare har de kunnat säga till en cancersjuk person att hon eller han förmodligen redan börjat utveckla cancern innan försäkringen skaffades, och därför inte får vård.

Vad jag bland annat saknar i reformen är ett tak på vilket belopp man kan stämma sjukvårdspersonal för. I Texas har staten själva satt ett sådant tak, och tack vare det finns här många läkare. Förlossningspersonal är en grupp som drabbas av extrema skadeståndsanspråk, och i vissa stater är det enorm brist på sådan personal. Om något går fel kan patienterna stämma personalen på skyhöga belopp. Belopp som i slutändan betalas av alla andra patienter. Jag vänder mig inte emot att man ska kunna få skadestånd, men det måste till ett tak.

Vården här i USA har redan idag skyldighet att ta emot akuta fall och stabilisera dem. De kan inte heller neka förlossningsvård. Men det galna är istället för att hjälpa exempelvis folk som behöver bloddialys så plockar man inte dem när läget är så akut att de nästan dör. Kostnadsmässigt är det så klart inte effektivt och etiskt kan man inte heller påstå att det är.

Nu måste jag ge ungarna gröt. Sen ska jag läsa på lite mer om vad beslutet får för konsekvenser.

Uppdaterat: Och på Aftonbladet läser jag att de godkänner kravet på köp av försäkring. Suck, som vanligt har man inte fattat själva poängen: Högsta Domstolen beslut innebar att Obama måste kalla detta för skatt istället för köp av försäkring. För kongressen kan inte med lag tvinga alla medborgare att köpa, men de kan stifta lag om skatt. Och skatten kommer gälla dem som inte har sjukförsäkring. Hur det ska gå till i praktiken återstår att se.

Tennis, simning och elaka spindlar. Och just det, Mitt Romney.

Igår kväll fick gubben tips om att Houston City sponsrar gratis tennislektioner för barn den här sommaren. Bums anmäldes båda killarna och imorse spelade V klockan 8.15 och L klockan 9. Man behövde inte ens ta med sig ett racket – och inte en enda skylt med reklam för sponsorer. Tji fick den här fördomsfulla bruttan! De vill helt enkelt att ungarna ska röra på sig.

Efter lektionen for vi till YMCA och njöt av poolen i en halvtimme, innan det var dags för simlektioner. Mamman solade, barnen kämpade i vattnet. Men även mamman skulle träna, det blev att lämna in båda gossarna på barnpassningen och simma några vändor själv.

Så nationaldagen, då, vad hände med den? No need to worry, vi bakade en chokladkaka och stack i lite svenska flaggor i den. Fiskgratäng gjord på svenska knorrs dillsås kändes också så pass svenskt att det var värdigt nationaldagen. Men nästa år får vi fira hårdare, då på svensk mark.

Ja så var det spindelbettet då. Det finns två giftiga spindlar här i södern, och givetvis lyckas en av dessa bita yngste grabben min. Just nu är det rött och svullet som en pingpongboll, med en varig klump i mitten. Blir det värre imorgon får vi väl kolla med doktorn om han behöver antibiotika. Men än så länge får det gå av sig självt.

Och nu sitter jag här med två slumrande killar. E är och hämtar hem vår dator, som äntligen fått en ny dvd-brännare. Har man skaffat extra försäkring ska man se till att använda den när sakerna strular. Precis brevid stället där datorn ska hämtas har Mitt Romney en middag ikväll. Du får gå, om du betalar 50 000 dollar eller om du samlat in 140 000 dollar. För här innebär demokratin att den som har mest pengar har större chans att vinna. Obama är inge bättre, han var här för ett par månader sen (körde hit i Air Force One för att samla in pengar till nästa kampanj) och då fick man också langa fram åtminstone 35 000 dollar för att käka med honom. Jag är för övrigt förvånad över att Obama redan startat smutskastningskampanja mot Romney på twitter – jag hade trott att han skulle sköta den här kampanjen lika smooth som sin förra. Jag skrev för övrigt om hans imponerande sociala medie-kampanj här.

Hoppas att den här valkampanjen får handla lite mer om kärnfrågorna, istället för att spåra ut och bli pajkastning.

 

Den vita killen som ville se ut som Obama

Skolavslutning i killens skola. Han var den enda vita killen i klassen, och hade det inte varit för ett fåtal äldre elever så hade han även den enda vita ungen i skolan. Vilket gjorde att alla visste vilka vi var rätt så snabbt. Dagen närmade sig för skolavslutningen. Kavaj, svarta fina skor och slips inhandlades inför den stundande Award Ceremonien. Mamman tog ungen till frisör. På morgonen, när sonen fått på sig alla kläderna ställer han sig ett tag framför spegeln och funderar.

“Mamma, ser jag ut som Obama nu?”

Killen är fyra år och kritvit. Inte en gnutta likhet.

“Vad menar du vännen?”

“Fröken säger att vi ska se ut som Obama idag.”

“Jo visst hjärtat, han har sådana där skor. Och kavaj. Jag tycker nog man kan se en likhet.”

Min sköna lilla grabb. Klart killen är lik Obama! Fröken och jag fick oss i alla fall ett rätt härligt skratt senare under dagen.

 

Houston Art Car Parade

I helgen gick den 25:e art car paraden av stapeln här i Houston. Eftersom det är sista gången för oss att njuta av galenskaperna, beslöt vi oss för att ta med fällstolarna och barnen och spendera lördagseftermiddagen längs med Allen Boulevard. Hela gatan spärras av för de drygt 250 konstnärsbilarna (ja, en hel del cyklister och annat på hjul ingick också i paraden). 300 000 åskådare. Det är inte klokt vad de gör med sina bilar. Väldigt texanskt och väldigt underhållande. Alla är glada, vädret var perfekt och ungarna våra klagade inte en endaste gång.

Tog också lite stillbilder, de finns här under. (Ursäkta musiken, men den är royalty free =)).

(Don’t you) Forget About Us

Houston, we have a problem. And it’s big. We will miss you and your wonderful people.

Some time ago, the husband was offered a position in the Southern parts of Sweden. We decided to jump on the offer, which would bring us back to family and friends on the other side of the pond. So in the end of July we will head back to Sweden again. It is of course both exciting and very sad at the same time. We are grateful to all our friends who has taken care of us during our time here, and we hope to come visit soon again.

I hope to keep in contact with you all through facebook, instagram and who-knows-what-they-might-invent. This website is unfortunately mostly in Swedish, but you are most welcome to visit and look at pictures. Who knows, I might feel an urge to express myself in English after moving back to the Viking country again. And should any of you ever go to Sweden, you are obligated to contact us, so that we can pay back a little bit of all the hospitality we have experienced over here.

Hasta la vista, Houston! Hope our roads crosses soon again…

 

 

 

Den vilda jakten på presidenten

Air Force One flög till Ellington field den här gången.

Ja, vad ska man göra en ruggigt regnig fredagkväll om inte stoppa in killarna i bilen för att åka och titta på Air Force One? Jag hade visserligen redan passat på när planet stod i Houston förra året, men maken och killarna var väldigt sugna på att se flygplanet IRL. Vi lyckades, och även om jag förlorade fattningen när polisbilarna lös med lykta in i vår bil så var det väl en helt okej fredagkväll. Maken fortsatte till River Oaks där Obama huserade. 38 500 dollar fick man hosta upp med för att få vara med på den middagen, och vi tyckte att det var liiiiite över vår budget. Även de 500 dollarna det hade kostat att gå på evenemanget på Minute Maid Park var i överkant. Men maken filmade kortegen när de for tillbaka till Ellington. Man får det så roligt som man gör sig, så att säga.

Idag ska vi till ett par goda vänner och fira frun och L (som blir 7 på tisdag, två dagar kvar har han med patos informerat mig om idag). Det ryktas om smörgåstårta, och även om sällskapet lockar massor måste jag tillstyrka att smörgåstårtan känns rätt frestande den också. Jag får köra extra hårt på bootcampen imorgon bitti. V nös just till men ropade försäkrande: “Det var bara en bless-you, mom”. För man säger ju ofta Bless You efter en nysning häröver. Och enligt all logik borde nysning då heta blessyou.

I dag har vi satt fram klockan. Jag håller väldigt dålig koll på om vintertid betyder en timme mer eller mindre (jaja, det går ju lätt att klura ut), men på engelska blir det lätt: “You spring forward, and you fall back”. Spring time – vrid framåt, Fall – vrid bakåt. Jag brukar ju få rycka fram händerna för att kolla vilken hand som gör ett L för att veta vad som är Left och Wright, men det funkar inte riktigt lika bra med svenskans vänster och höger.

Nästa vecka är det spring break. Dessvärre sägs det bli regn och åska hela veckan, så huruvida vi drar till Galveston återstår att se. Men jag hoppas på uppehåll åtminstone en förmiddag, så vi kan besöka rodeon en gång till. Om det är dåligt väder får vi väl hänga på NASA.

 

 

Det svenskaste mitt i Texas

Jag blev tvungen att filma lite när jag hittade svenskbyn New Sweden strax utanför Austin. Flera timmar med material som jag kommer att bearbeta i framtiden, helst snart. Men jag kan ju bjuda på en liten smakbit som jag klippte klart till kursen i att vara videoreporter.


 

Cowboys så långt ögat nådde

 

Fullt ös med cowboys och orkestrar nere på stan idag. Jag filmade lite med min Nikon D7000 (jag är ruskigt nöjd med den kameran måste jag säga – mycket krut för pengarna där!). Och om du inte ids med tre minuter så kan du titta på bilderna nedan =).

 

En tripp downtown

“Vem som helst” fick ställa presidentvalskandidaterna mot väggen


Igår debatterade de republikanska presidentvalskandidaterna igen, den här gången i Florida. Debatten sändes på Fox, men google streamlinade också hela debatten. Folk fick ställa frågor till kandidaterna via youtube, något man gjorde redan vid valet 2008. Även om man teoretiskt sett skulle kunna tänka sig att valet av frågor kan manipuleras, så gillar jag skarpt att man öppnar upp för den här typen av grästrotsinslag i debatten. Ett pluss för att man lät folk rösta fram vilka frågor som skulle ställas.