This place and these people owns a big chunk of my heart, a place that aches a bit today. I hope it wont be all that long until we meet again! As of now, I play this video I put together, over and over again.

På lördagar brukar det krylla av prinsessor i parken. I alla fall om man får tro sönerna. Egentligen handlar det om quienceaneras, något som firas i delar av latinamerika när flickor fyller 15 år. Vid några tillfällen har jag haft turen att haft kameran med mig.

Det ryktas att Romney kommer att utnämna Condoleezza Rice som sin vicepresidentskandidat. Hon lär nog klara sig bättre än Sarah Palin, som fick en stark start under förra presidentvalskampanjen, men som avslutade tämligen svagt. Att McCain valde Palin istället för Rice lär förmodligen ha att göra med att han inte på något sätt ville verka följa i Bush fotspår.

Häromdagen talade Romney på NAACPs årliga möte några kilometer från där vi bor. Överlag togs hans tal emot med förvånansvärt positiva reaktioner, men som väntat buade publiken när Romney kritiserade Obama-care. En del menar att Romney vill visa sig stark och inte som en vindflöjel när han valde att kritisera presidenten inför den kanske mest lojala Obama-publiken du kan hitta idag (en nyligt gjord väljarbarometer visar att Romney får ungefär 5 procent av den svarta väljarkåren). Även om långt ifrån alla mörka röstar demokratiskt, så är stödet för Obama starkt bland den väljarkåren.

Romney har konton utomlands som kan ligga honom i fatet, jag skulle gissa att Obama Camp funderar på hur de bäst ska gå tillväga för att använda den informationen. Och snart kommer vi nog få rapporter om hur Romney valt att begära skattelättnader på grundlag av lagar han själv motsatt sig. Sånt kan få vilken amerikan som helst att se rött. Det anses inte vara så patriotiskt att ha en massa pengar utomlands, särskilt inte om man har det för att undkomma skatter. Och ännu mycket mer särskilt inte om man är en person som vill bli president.

Sedan har Romney annonserat att han tänker besöka Israel. Nu ska man veta att amerikansk politik är i princip alltid som ett schackspel. Man gör ett drag för att vinna något. Romney vill visa den evangelikala och den judiska väljarkåren att han är Israelvänlig. Att han väljer att tala inför NAACP är också en markering. Bush, däremot, valde att tacka nej till inbjudan att tala inför dem under fem års tid.

Dessa små kossor stöter man på längs med vägarna. De vill få oss att käka kyckling istället för ko-kött. De lyckas i alla fall få mig att flina lite grand.

Elvis Presley har funnits i mitt liv längre än jag själv. Det är pappas fel, eller förtjänst,  vilket man nu tycker.

Första gången jag besökte Memphis och Graceland var det strålande väder utomhus. Graceland gör sig bäst i solsken. Byggnaden är precis lika mycket Elvis som man kan tänka sig. Vacker på utsidan och på första våningen, men hysterisk på nedervåningen. Övervåningen får man inte se, den håller de borta från allmänheten, just som Elvis själv gjorde.

Den 21 december 1970 besökte Elvis president Richard Nixon i Vita Huset. Elvis hade kommit på att han ville stå med presidenten i kampen mot – hör och häpna – droger. Kanske var det ett litet förtvivlat rop på hjälp, en sista kraftansträngning att hamna rätt. För det står nog klart för alla att han redan då var rätt hög på piller.

Jag vet inte vad som är mest knasigt i hela historien. Elvis författade ett fem sidor lång handskrivet brev till Nixon när han satt ombord på American Airlines och bad presidenten kontakta honom:

“I am Elvis Presley and admire you and have great respect for your office. I talked to Vice President Agnew in Palm Springs three weeks ago and expressed my concern for our country. The drug culture, the hippie elements, the SDS, Black Panthers, etc. do NOT consider me as their enemy or as they call it The Establishment. I call it America and I love it. Sir, I can and will be of any service that I can to help The Country out. I have no concern or Motives other than helping the country out.

So I wish not to be given a title or an appointed position. I can and will do more good if I were made a Federal Agent at Large and I will help out by doing it my way through my communications with people of all ages. First and foremost, I am an entertainer, but all I need is the Federal credentials. I am on this plane with Senator George Murphy and we have been discussing the problems that our country is faced with.”

Han fick träffa Nixon. Och han gav presidenten ett skjutvapen. Tio dagar efteråt fick Elvis en privat visning av FBIs huvudkvarter. Men Edgar Hoover vägrade att träffa sångaren, då han ansåg att Elvis var en fara för USA. Han avskydde hur Elvis rörde sig på scenen och han gillade inte hur Elvis was “wearing of all sorts of exotic dress.”

I morse, amerikansk tid, röstade Högsta Domstolen om ett fall som i högsta grad avgör det som kallas Obamas health care reform. Den stora frågan var huruvida konstitutionen i USA ger kongressen rätt att instifta en lag som tvingar folk att köpa något, i detta fall en hälsoförsäkring. Det är lite krångligt med beslutsfattande i USA. Kongressen har rätt att fatta beslut över vissa delar, medan de federala staterna har sina rättigheter.

Så kan då kongressen bestämma att alla i USA ska köpa något? Högsta domstolen beslöt (5-4) att om man kallar detta för en skatt, så är det ok. Men det är inte ok att bestämma att amerikanare ska köpa något. I så fall skulle det vara olagligt för en amerikan att bara vara i landet utan en försäkring. Nu verkar det luta åt att om du inte har en sjukvårdsförsäkring ska du betala en skatt, vilket alltså högsta domstolen beslöt att kongressen har rätt att instifta.

Nu består Obamas health care reform av så väldigt många olika delar. En viktig sådan är att försäkringsbolag inte längre kan neka någon vård på grund av att de kunde ha haft sjukdomen då de skaffade sig försäkringen. Som det varit tidigare har de kunnat säga till en cancersjuk person att hon eller han förmodligen redan börjat utveckla cancern innan försäkringen skaffades, och därför inte får vård.

Vad jag bland annat saknar i reformen är ett tak på vilket belopp man kan stämma sjukvårdspersonal för. I Texas har staten själva satt ett sådant tak, och tack vare det finns här många läkare. Förlossningspersonal är en grupp som drabbas av extrema skadeståndsanspråk, och i vissa stater är det enorm brist på sådan personal. Om något går fel kan patienterna stämma personalen på skyhöga belopp. Belopp som i slutändan betalas av alla andra patienter. Jag vänder mig inte emot att man ska kunna få skadestånd, men det måste till ett tak.

Vården här i USA har redan idag skyldighet att ta emot akuta fall och stabilisera dem. De kan inte heller neka förlossningsvård. Men det galna är istället för att hjälpa exempelvis folk som behöver bloddialys så plockar man inte dem när läget är så akut att de nästan dör. Kostnadsmässigt är det så klart inte effektivt och etiskt kan man inte heller påstå att det är.

Nu måste jag ge ungarna gröt. Sen ska jag läsa på lite mer om vad beslutet får för konsekvenser.

Uppdaterat: Och på Aftonbladet läser jag att de godkänner kravet på köp av försäkring. Suck, som vanligt har man inte fattat själva poängen: Högsta Domstolen beslut innebar att Obama måste kalla detta för skatt istället för köp av försäkring. För kongressen kan inte med lag tvinga alla medborgare att köpa, men de kan stifta lag om skatt. Och skatten kommer gälla dem som inte har sjukförsäkring. Hur det ska gå till i praktiken återstår att se.

Igår kväll fick gubben tips om att Houston City sponsrar gratis tennislektioner för barn den här sommaren. Bums anmäldes båda killarna och imorse spelade V klockan 8.15 och L klockan 9. Man behövde inte ens ta med sig ett racket – och inte en enda skylt med reklam för sponsorer. Tji fick den här fördomsfulla bruttan! De vill helt enkelt att ungarna ska röra på sig.

Efter lektionen for vi till YMCA och njöt av poolen i en halvtimme, innan det var dags för simlektioner. Mamman solade, barnen kämpade i vattnet. Men även mamman skulle träna, det blev att lämna in båda gossarna på barnpassningen och simma några vändor själv.

Så nationaldagen, då, vad hände med den? No need to worry, vi bakade en chokladkaka och stack i lite svenska flaggor i den. Fiskgratäng gjord på svenska knorrs dillsås kändes också så pass svenskt att det var värdigt nationaldagen. Men nästa år får vi fira hårdare, då på svensk mark.

Ja så var det spindelbettet då. Det finns två giftiga spindlar här i södern, och givetvis lyckas en av dessa bita yngste grabben min. Just nu är det rött och svullet som en pingpongboll, med en varig klump i mitten. Blir det värre imorgon får vi väl kolla med doktorn om han behöver antibiotika. Men än så länge får det gå av sig självt.

Och nu sitter jag här med två slumrande killar. E är och hämtar hem vår dator, som äntligen fått en ny dvd-brännare. Har man skaffat extra försäkring ska man se till att använda den när sakerna strular. Precis brevid stället där datorn ska hämtas har Mitt Romney en middag ikväll. Du får gå, om du betalar 50 000 dollar eller om du samlat in 140 000 dollar. För här innebär demokratin att den som har mest pengar har större chans att vinna. Obama är inge bättre, han var här för ett par månader sen (körde hit i Air Force One för att samla in pengar till nästa kampanj) och då fick man också langa fram åtminstone 35 000 dollar för att käka med honom. Jag är för övrigt förvånad över att Obama redan startat smutskastningskampanja mot Romney på twitter – jag hade trott att han skulle sköta den här kampanjen lika smooth som sin förra. Jag skrev för övrigt om hans imponerande sociala medie-kampanj här.

Hoppas att den här valkampanjen får handla lite mer om kärnfrågorna, istället för att spåra ut och bli pajkastning.

Ms. Cole, världens i särklass häftigaste musik- och dramalärare, en av alla vi kommer att sakna.

Jag önskar så att Texas låg lite närmre Lund.