Dagen då Elvis Presley blev FBI-agent

Elvis Presley har funnits i mitt liv längre än jag själv. Det är pappas fel, eller förtjänst,  vilket man nu tycker.

Första gången jag besökte Memphis och Graceland var det strålande väder utomhus. Graceland gör sig bäst i solsken. Byggnaden är precis lika mycket Elvis som man kan tänka sig. Vacker på utsidan och på första våningen, men hysterisk på nedervåningen. Övervåningen får man inte se, den håller de borta från allmänheten, just som Elvis själv gjorde.

Den 21 december 1970 besökte Elvis president Richard Nixon i Vita Huset. Elvis hade kommit på att han ville stå med presidenten i kampen mot – hör och häpna – droger. Kanske var det ett litet förtvivlat rop på hjälp, en sista kraftansträngning att hamna rätt. För det står nog klart för alla att han redan då var rätt hög på piller.

Jag vet inte vad som är mest knasigt i hela historien. Elvis författade ett fem sidor lång handskrivet brev till Nixon när han satt ombord på American Airlines och bad presidenten kontakta honom:

“I am Elvis Presley and admire you and have great respect for your office. I talked to Vice President Agnew in Palm Springs three weeks ago and expressed my concern for our country. The drug culture, the hippie elements, the SDS, Black Panthers, etc. do NOT consider me as their enemy or as they call it The Establishment. I call it America and I love it. Sir, I can and will be of any service that I can to help The Country out. I have no concern or Motives other than helping the country out.

So I wish not to be given a title or an appointed position. I can and will do more good if I were made a Federal Agent at Large and I will help out by doing it my way through my communications with people of all ages. First and foremost, I am an entertainer, but all I need is the Federal credentials. I am on this plane with Senator George Murphy and we have been discussing the problems that our country is faced with.”

Han fick träffa Nixon. Och han gav presidenten ett skjutvapen. Tio dagar efteråt fick Elvis en privat visning av FBIs huvudkvarter. Men Edgar Hoover vägrade att träffa sångaren, då han ansåg att Elvis var en fara för USA. Han avskydde hur Elvis rörde sig på scenen och han gillade inte hur Elvis was “wearing of all sorts of exotic dress.”

Lost in Malmö

Fördelen med att läsa universitetskurs i sociala medier är att det är intressant och tankeväckande. Nackdelen då? Så mycket plugg och inluppar att man knappt hinner hålla igång sina egna sociala medier. Just nu skriver jag klart en uppsats där jag jämför amerikanska och svenska universitet och närvara i sociala medier. Det är vansinnigt fascinerande och jag lär få anledning att återkomma med slutsatserna här framöver. Så fort uppsatsen är klar.

Det är kallt i Skåne. Dessvärre inte så mycket snö som behövs för att åka pulka. Men när det blir så där väldans kallt så att frosten ligger och skimrar på grenarna, ja då njuter jag. Helst inifrån bilen.

Att flytta till en helt ny stad gör att allting tar lite längre tid än vanligt.  Igår var jag i Malmö. Det ligger ju bara 20 minuter bort. Det är lätt att hitta dit, men det är hiskeligt svårt att hitta ut ur den stan. Ska man mot Ystad? Limhamn? Simrishamn? Allt känns främmande. Jag hade tänkt svänga förbi IKEA på vägen hem, men jag hamnade tillbaka i Lund. Så det blev till att styra kosan söderut mot Malmö igen.

Men jag har blivit förtjust i Lund. Vi är några morsor på skolan som brukar spatsera en timme tillsammans efter avlämning av barnen. Vi har dessvärre så trevligt och snackar så mycket att det nog inte kvalar in som motion, men vi jobbar på det. Någon föreslog anmälan till broloppet härnere. Jag tvivlar.

 

 

Transition aches a bit


This place and these people owns a big chunk of my heart, a place that aches a bit today. I hope it wont be all that long until we meet again! As of now, I play this video I put together, over and over again.

 

Getting used to Lund, part one

Nollning, directly translated into “Zero-ing” is something very Swedish and something very weird. Every fall when new students arrive at the university, they need to prove themselves in something similar to the rites of Heads and Skulls. Or, not really, but you get the picture. So it is not at all unusual to see a student bike in his underwear, holding a sword and wearing a medieval helmet. Not rare at all, but still hard to explain for two blond boys trying to adapt to being Swedes.

These two mentioned boys have discovered Pippi Longstokking. And they are in love. It is cute, but I hope they do not tell their friends too much about her, since you normally hang with her when you are younger.

It seems like wherever I move in this world, I have a hard time to blend in. My Scandinavian accent, more obvious at first and less in the end, gave me away in America. In Skåne, my stockholmska makes me an outsider. Oh, and my clothes – very hip in Texas, but not so over here where black is always the new black.

Lucky me, I have both my kids at an international school in Lund. Where everyone is used to being from somewhere else, and can chat about the advantages and the disadvantages of being new in Skåne. Everybody stands out and everyone blends in. And all I want is for someone to tell me where to pick mushrooms. But finding a Viking willing to reveal his or her mushroom paradise is by definition impossible. So next week, after I have dropped the kids off at school, I will go forest hunting. All by myself, with my knife (do not worry, it is for cleaning that mushroom I intend to find) and my basket. And don’t you dare ask me where I went. I am that much of a Viking.

Summertime, and the livin is easy

After spending some magnificent days in the Finnish archipelago, enjoying the ocean and all what comes with that, my head is now constantly spinning around our new life in Lund. Tomorrow we will load the truck and head down south. A new start in a town I hardly know, and I suddenly feel completely like a grown-up.

Though there are things that needs to be taken care off before tomorrow, all I crave is to get our in the forests and enjoying some good old Swedish Allemansrätt. Which means that in Sweden you can walk in any forest and pick whatever berries, mushroom or flower you’d like, as long as they are not specifically protected by the law. Very different than in Texas. I would not have dared walking into someone else forest starting picking berries.

But we will see. For now I am trying to figure out which company to choose for electricity supply. That, however, is like riding the wildest bull on the rodeo.

And by the way, though everyone in Sweden thinks the weather right now is warm, it really is not. But lucky me, our new home has a sauna.

 

Quinceañera

På lördagar brukar det krylla av prinsessor i parken. I alla fall om man får tro sönerna. Egentligen handlar det om quienceaneras, något som firas i delar av latinamerika när flickor fyller 15 år. Vid några tillfällen har jag haft turen att haft kameran med mig.

 

Romneys stora utmaning

Det ryktas att Romney kommer att utnämna Condoleezza Rice som sin vicepresidentskandidat. Hon lär nog klara sig bättre än Sarah Palin, som fick en stark start under förra presidentvalskampanjen, men som avslutade tämligen svagt. Att McCain valde Palin istället för Rice lär förmodligen ha att göra med att han inte på något sätt ville verka följa i Bush fotspår.

Häromdagen talade Romney på NAACPs årliga möte några kilometer från där vi bor. Överlag togs hans tal emot med förvånansvärt positiva reaktioner, men som väntat buade publiken när Romney kritiserade Obama-care. En del menar att Romney vill visa sig stark och inte som en vindflöjel när han valde att kritisera presidenten inför den kanske mest lojala Obama-publiken du kan hitta idag (en nyligt gjord väljarbarometer visar att Romney får ungefär 5 procent av den svarta väljarkåren). Även om långt ifrån alla mörka röstar demokratiskt, så är stödet för Obama starkt bland den väljarkåren.

Romney har konton utomlands som kan ligga honom i fatet, jag skulle gissa att Obama Camp funderar på hur de bäst ska gå tillväga för att använda den informationen. Och snart kommer vi nog få rapporter om hur Romney valt att begära skattelättnader på grundlag av lagar han själv motsatt sig. Sånt kan få vilken amerikan som helst att se rött. Det anses inte vara så patriotiskt att ha en massa pengar utomlands, särskilt inte om man har det för att undkomma skatter. Och ännu mycket mer särskilt inte om man är en person som vill bli president.

Sedan har Romney annonserat att han tänker besöka Israel. Nu ska man veta att amerikansk politik är i princip alltid som ett schackspel. Man gör ett drag för att vinna något. Romney vill visa den evangelikala och den judiska väljarkåren att han är Israelvänlig. Att han väljer att tala inför NAACP är också en markering. Bush, däremot, valde att tacka nej till inbjudan att tala inför dem under fem års tid.

Liten kort film om en överraskning

Filmen gjordes som en uppgift för kursen Videoredigering vid Jönköpings Högskola.

Chick Filet tar priset

Dessa små kossor stöter man på längs med vägarna. De vill få oss att käka kyckling istället för ko-kött. De lyckas i alla fall få mig att flina lite grand.

Sånt man gör tre veckor före flytt

Sitter med kalendern och försöker boka in alla farväl. Som tur var kan man klumpa ihop en hel del, men det är ändå en hektisk period vi har framför oss. Möbler ska säljas, väskor ska packas, sista inköp göras. Och mitt i allt detta tennislektioner och simlektioner på förmiddagarna. Men killarna måste ju få röra sig, och mamman med. Så det är lika bra att hålla andan och pusta ut den dag vi sätter fötterna på svensk mark igen. Jag vet redan vad jag vill ta med härifrån, saker jag lärt mig tycka om och som inte finns i Sverige. Och så sånt som är mycket billigare. Maken har fått ett antal nya jeans. Och jag har fått skor. Jag har ju begåvats med rätt så stora fötter och i samband med graviditeterna växte de lite till. Så jag bunkrar upp på skor. Och Skiddles, ett av de få godisar man snudd på kommer att sakna härifrån.

Om en halvtimme ska vi iväg till YMCA. Och därefter ska jag köpa lite tvål på Bed, Bath and Beyond.

Houston, we are back for now

Fyra veckor kvar i Texas. Det känns kort. Lägenheten är full av högar som ska gås igenom, slängas-högen växer, saker som ska ges bort till vänner eller till Goodwill ökar tack och lov också. Finlands-högen är än så länge rätt liten, men hur ska jag få med alla de andra sakerna? De som varken ska slängas eller ska till Finland? (Här kanske jag ska förtydliga att jag packar en väska med grejer vi ska använda på vår semester i Finland, därav en hög just för det landet).

Jag har en lång lista över saker vi vill hinna med en sista gång, allt från Children’s museum, Alligatorträsket och Galveston till Dallas och fjärilsmuseet. Ja, det sista kan ju få stryka på foten i värsta fall. Viktigast är listan över alla vänner vi vill ta farväl av. Fastän det är som att frivilligt gå med på tortyr så känns det ändå viktigt att ta sig igenom det också.

Nästa vecka börjar en ny omgång med tennislektioner och simlektioner, så då går halva dagarna åt till det. Och jag har tusentals bilder från semestern förra veckan som jag vill gå igenom och lägga ut här. Kanske kan man göra det i september?

Sol, ingen vind men en massa vatten

Gubben och jag plöjer dokumentärer om USAs ekonomi just nu. Okej, jag ska erkänna att jag – trots att jag är ruskigt intresserad av amerikansk politik – faktiskt hängett mig lite åt sociala medier efter ett tag. För mycket deficit-snack är svårsmält sent på kvällen, då är det roligare att skumma vardagsbilder från gelikar.

Redan på 1980-talet varnade sanningssägare för att man var tvungen att göra något för att inte Social Security, Medicaid och Medicare skulle ruinera barn och barnbarns generationer. 2008 års budget visar vilka gigantiska belopp det handlar om: då avsatte man 610 miljarder dollar till social security, 330 miljarder dollar till Medicare och 304 miljarder dollar till Medicaird. Militären beräknades kosta 601 miljarder dollar och allt annaat fick gå på 936 miljarder dollar. Bara räntan på USAs utlandsskulder var 244 miljarder dollar. Det mest intressanta? Att staten tänkte spendera 2.9 triljoner, men deras inkomster av skatter enbart var 2.5 triljoner. USA kan alltså inte betala sina räkningar idag, och vad kommer att hända när alla baby boomers pensioneras och belastar Social security, Medicare och Medicaid ytterligare?
Om USA inte får låna av Saudier och asiater kan de inte betala dessa jätteposter. Läget är så akut att det inte enbart handlar om en skattehöjning, utan man måste drastiskt skära i kostnader för att få bukt med det. Och det finns kostnader som kan skäras drastiskt. Det har visat sig att det bluffas enormt med Medicaid och en hel del så kallade sysselsättningsprogram är totalt ineffektiva. Men det är en droppe i oceanen. Republikaner vill av tradition ha så låg skatt som möjligt. Det finns undantag, men det skulle behövas fler. Demokrater, å andra sidan, verkar inte riktigt heller ha förstått allvaret. Eller så blundar politikerna och tänker att någon annan får städa upp den dagen då USA inte längre fungerar.

På den lite mer lättsmälta fronten rusar veckorna fram. Måndag till torsdag spelar vi tennis från 8.15 till 10. Simskolan början 10.50 (mamman får simma längder medan barnan tränar på crawling) och när den är slut släpar vi oss till familjepoolen. Den är oftast galet full med hysteriska barnfamiljer, oss inklusive, så vi ger vanligtvis upp vid ett. Då blir det Burger King och snabblunch. Deras kycklingsallad med mögelost är ju fantastisk, och killarna diggar Single Stackers. Om vi inte har brådskande shoppingärenden så däckar vi hemma. Och här finns alltför mycket att göra. Min limit är 12 resväskor den 23 juli. Den fyra första får vi gratis, de fyra därefter för 210 dollar och nästföljande fyra kostar fantastiska 800 dollar. Ugh. Men det får det verkligen vara värt. Häromdagen märkte jag dock att en av resväskorna jag tänkt använda vägde 8 (!) kilo tom, och med tanke på att den bara får väga 32 kilon så är det ju alldeles för mycket. Nej, det blir att köpa sportbags på Academy.

Jag filar på ett inlägg med tips på vad man ska skaffa när man besöker USA. Deras Zip-lock påsar saknar motstycke, det finns en Magic Eraser som tar bort ALLA (japp, du läste rätt) fläckar från möbler och så har jag hittat ett schampoo som utplånar den psoriasis jag ibland tenderar att få i hårbottnen. Academy är som sagt en mycket farlig affär med allt från fiske till bollsporter och träningsskor – allt till fantastiska priser. Men det är ju det där med 12 väskor… =)

 

Tennis, simning och elaka spindlar. Och just det, Mitt Romney.

Igår kväll fick gubben tips om att Houston City sponsrar gratis tennislektioner för barn den här sommaren. Bums anmäldes båda killarna och imorse spelade V klockan 8.15 och L klockan 9. Man behövde inte ens ta med sig ett racket – och inte en enda skylt med reklam för sponsorer. Tji fick den här fördomsfulla bruttan! De vill helt enkelt att ungarna ska röra på sig.

Efter lektionen for vi till YMCA och njöt av poolen i en halvtimme, innan det var dags för simlektioner. Mamman solade, barnen kämpade i vattnet. Men även mamman skulle träna, det blev att lämna in båda gossarna på barnpassningen och simma några vändor själv.

Så nationaldagen, då, vad hände med den? No need to worry, vi bakade en chokladkaka och stack i lite svenska flaggor i den. Fiskgratäng gjord på svenska knorrs dillsås kändes också så pass svenskt att det var värdigt nationaldagen. Men nästa år får vi fira hårdare, då på svensk mark.

Ja så var det spindelbettet då. Det finns två giftiga spindlar här i södern, och givetvis lyckas en av dessa bita yngste grabben min. Just nu är det rött och svullet som en pingpongboll, med en varig klump i mitten. Blir det värre imorgon får vi väl kolla med doktorn om han behöver antibiotika. Men än så länge får det gå av sig självt.

Och nu sitter jag här med två slumrande killar. E är och hämtar hem vår dator, som äntligen fått en ny dvd-brännare. Har man skaffat extra försäkring ska man se till att använda den när sakerna strular. Precis brevid stället där datorn ska hämtas har Mitt Romney en middag ikväll. Du får gå, om du betalar 50 000 dollar eller om du samlat in 140 000 dollar. För här innebär demokratin att den som har mest pengar har större chans att vinna. Obama är inge bättre, han var här för ett par månader sen (körde hit i Air Force One för att samla in pengar till nästa kampanj) och då fick man också langa fram åtminstone 35 000 dollar för att käka med honom. Jag är för övrigt förvånad över att Obama redan startat smutskastningskampanja mot Romney på twitter – jag hade trott att han skulle sköta den här kampanjen lika smooth som sin förra. Jag skrev för övrigt om hans imponerande sociala medie-kampanj här.

Hoppas att den här valkampanjen får handla lite mer om kärnfrågorna, istället för att spåra ut och bli pajkastning.

 

Sommarlov, dag 2

Börjar dagen med att reparera en brandstation. Killarna är duktiga på att bygga lego, men mamman lyckades dessvärre snubbla över ett av verken igår kväll. Det är klart mycket jobbigare att reparera än att bygga efter ritning.

I helgen hade vi barnvakt. Tillsammans med våra vänner Jess och JB åt vi på Phillipe, en fransk restaurang som ligger nära gallerian här i stan. Man vet att  detkan bli dyrt när det står en Rolls Royce och en Maserati på parkeringen… Killarna hade det bra de med, fick såväl pizza, popcorn och cup cakes. Eftersom jag åt en allergitablett under lördagen kunde jag inte sova på natten. Vanligtvis blir jag så trött av allergitabletter att jag snudd på somnar, men här i USA finns det sorter som innehåller något uppiggande. Jag tar dem vanligtvis inte eftersom jag inte gillar uppåtkicken, men nu när allergin slog till rejält samtidigt som vi skulle ut och äta fanns ingen återväg. Det är ju faktiskt lite mysigt att vara vaken själv i lägenheten. Visst, det är den tiden på dygnet då kackerlackorna rasslar som mest i skåpen, men nu förtiden har jag morskat upp mig och blivit rätt tålig när det gäller dem.

Vi har kört iväg en hel del saker vi inte tänker ta med till Sverige. Ju mindre saker det är kvar i lägenheten, desto skönare tycker jag att det är. Nu fokuserar vi på att njuta av poolen och alla utomhusaktiviteter man kan sysselsätta sig med i värmen. Idag börjar killarna simskola, de ska få gå två sessioner i sommar har vi tänkt. Här lär man ut crawling som första-sim. Lukas kan nästan kärringsimma så det är ju bra att han lär sig ytterligare ett simsätt.

I övrigt funderar jag på varför worms inte betyder ormar utan daggmaskar. Och sen har jag  hämtat en en informationsbroschyr om orkansäsongen 2013, som började 1 juni.

Not every day a space shuttle floats by

Space Shuttle arrives in KemahSpace shuttle arrives in Kemah

 

 

 

 

 

 

 

Första dagen på sommarlovet. Och det gäller att maxa från start. Trots sömnbrist drog jag och grabbarna ned till Kemah för att bevittna hemkomsten av rymdfärjan. Ja, eller, det  är ju ett så kallat tröstpris eftersom Houston-borna inte fick någon av de “riktiga” rymdfärjorna. Det är många sura miner för det här, men i ärlighetens namn så är det nog fler turister som besöker New York än Houston. Och dessutom kunde nog Houston gjort lite mer för att förvalta rymdarvet. I vilket fall som helst så var det en stor skara entusiaster som samlades längs piren i Clear Lake. Vi var riktigt tidiga jag och gossarna, så tidiga att vi inte ens behövde betala för parkeringen (vilket säger en hel del!).

Men ack och hu. Jag glömde såväl sun screen som batteriet till kameran hemma. Tack och lov för en snäll medmamma, och tack och lov att min mobil sköter sig så pass att man för självaste dokumenteringens skull kan knäppa några bilder med den. Jag fick ett par fina filmer också, men eftersom vi fått lämna in den starkare datorn på lite spa-behandling så får det dröja ett par dagar till innan jag lägger ut dem. Men några bilder kan jag ju bjussa på!

And for my English-speaking friends, here is a SwEnglish version:

First day of summer break. It’s important to start out strong. Despite the lack of sleep, I and the boys went down to Kemah to witness the return of the space shuttle. Or, it’s not a “real” shuttle, if you by real means one that has actually been in the space. This one is more known as a consolation prize, as the Houston residents did not receive any of the “real” stuff.  Many are upset about this, but in all honesty it’s probably more tourists who visit New York than Houston. And besides,  Houston could probably make some more effort when it comes to manage their space heritage to prove that they are worthy. In any case, it was a large crowd of enthusiasts gathered along the pier in Clear Lake.
But. I forgot the sun screen as well as the camera battery at home. Thank goodness for a sweet fellow mama, and thank goodness that my mobile is capable of taking some pictures. I got a couple of nice movies too, but since we had to hand in the computer for a little spa treatment, it might take a few days before I publish them here. Until then, enjoy these pictures.

En dag av återhämtning (läs: utslagen morsa slappar)

Poolen användes flitigt idag. Det är Memorial här, så maken och barnen var lediga. Vi hade tänkt att dra till Galveston, men kraften infann sig inte riktigt på morgonkvisten. Vi tog helt sonika Mr. Turtle med oss ut på ett långdopp i poolen här istället. Sedan har jag redigerat färdigt två filmer som ska visas på killarnas klassfester sista dagen. De måste undra vad det är för fel på den där svenska morsan som lägger sån melankolisk musik till bilderna. Men det är lite så jag känner inför killarnas avsked. Inte för att de verkar bry sig så mycket, och kanske har de inte riktigt fattat heller. När jag frågade äldste gossen vad han tyckte om att flytta, svarade han “Lite ledsamt” och som svar på mammans “varför det då” kom helt rätt och slätt “Ja, det är ju tråkigt för de i klassen som inte får träffa mig mer”.

Torsdag är för övrigt sista skoldagen i Texas. Sedan blir det slut på husfriden. Vi tänkte använda varenda dag åt utflykter, bad och simskola. Passa på och suga ut det bästa av staden så länge vi är här. Ni lär träffa oss på NASA, i Galveston eller i något av alla museum här i krokarna. Jag har ännu inte hunnit ta mig till Art Car Museum, måste verkligen se till att det blir av. Begravningsmuseet, däremot, ligger väl rätt så långt ned på listan. Ska försöka hålla mig borta från alla frestande affärer, det är så vansinnigt lätt att shoppa nu då man vet att man bara har sju-åtta veckor kvar. Men till China Town ska vi tvinga oss, för jag behöver skaffa lite fler kinamatsdoningar.

För övrigt har det utspelat sig ett krig här i vardagsrummet under kvällen, “Submarines vs Uboats”. Intet nytt under solen, med andra ord.