Today we are laughing

När jag bodde i Texas gick Sesame Street varm på PBS morgon-tv. Barnen älskade Elmo. Själv skrattade jag en del jag också.

Dagens lilla lästips

Läser en intressant reflektion av årets nobelpristagare i fysik, Serge Haroche, publicerad i Nature någon vecka efter att han fick samtalet från Stockholm. Nobelpristagaren är oroad för de unga forskarna och för hur svårt det är för dem att få anslag.  Haroche skriver “the environment from which I benefited is less likely to be found by young scientists embarking on research now, whether in France or elsewhere in Europe”.

Läsvärd. Klickeliklicka.

 

Where do you wanna go today

Social media and universities

Den har några månader på nacken, men den är fortfarande lika intressant. Svenska universitet har lite att ta in på jättarna i väster =).
Surviving the College Dining Hall
Via: Online Universities Blog

Transition aches a bit


This place and these people owns a big chunk of my heart, a place that aches a bit today. I hope it wont be all that long until we meet again! As of now, I play this video I put together, over and over again.

 

Jag och Peter Forsberg i Houston*

*True story.

Minns ni när Peter Forsberg hade problem med foten? Det gör jag.

Det var några år sedan, och jag hade tid hos en av Houstons absolut bästa fotdoktorer, eller podiatrics, som de kallas over there. Brorsan min hade informerat mig om att samma dag skulle minsann Peter Forsberg till en expert på idrottsskador i Houston, och jag fascinerades av tanken att han och jag bokat tid hos samma specialist. Lugn, jag har inte hybris. Hade inte du tänkt sammalunda?

Väl inne hos fotspecialisten, som även varit ordförande för Amerikas förenade fotorganisation  (vars namn jag dessvärre inte minns) får man vänta. Länge. Och kallt är det. Tidningarna ligger så klart i väntrummet, men det hade inte skadat att tagit med sig en bibba in till själva behandlingsrummet. Så far dörren upp, och Mr. Podiatric Himself stegar ståtligt in.

– Ms Tove? You are from Sweden, right?

Jag nickar.

– I have a fellow Swede in the room next door, you have to meet him!

Hakan far ända ner till bröstkorgen. Ivrigt viftar han åt mig att följa med, och trots att stortårna är lila och svullna stapplar jag efter. Asch, jag borde haft kameran med mig. Sånt här händer inte. Inte mig.

Han är så klart först framme vid rummet, där där min svenska landsman sitter. Med stora armrörelser viftar Mr. Podiatric ivrigt medan han förklarar för patienten därinne att han idag minnsann bokat två patienter från samma lilla land.

Hjälp, hur ser jag ut i håret?

– O, hör jag den mörkhårige mannen säga, are you also from Schweiz?

 

 

Ever wondered what Tellus sounds like? No need to wonder any more…


Rymden är full av partiklar. De flesta är helt ofarliga, men nu och då får vissa elektroner fart och kan utgöra en fara för såväl astronauter som satelliter. Tänk stenskott. Fast det är svårt att laga dem där ute i rymden. I alla fall. NASA har räknat ut hur dessa så kallade chorus waves (killer electrones) skulle låta. Det är egenligen inget nytt, radioamatörer har lyssnat till dessa plasmavågor i många år. Men aldrig har man kunnat höra dem så tydligt som nu.

Värt en lyssning/titt!