En dag av återhämtning (läs: utslagen morsa slappar)

Poolen användes flitigt idag. Det är Memorial här, så maken och barnen var lediga. Vi hade tänkt att dra till Galveston, men kraften infann sig inte riktigt på morgonkvisten. Vi tog helt sonika Mr. Turtle med oss ut på ett långdopp i poolen här istället. Sedan har jag redigerat färdigt två filmer som ska visas på killarnas klassfester sista dagen. De måste undra vad det är för fel på den där svenska morsan som lägger sån melankolisk musik till bilderna. Men det är lite så jag känner inför killarnas avsked. Inte för att de verkar bry sig så mycket, och kanske har de inte riktigt fattat heller. När jag frågade äldste gossen vad han tyckte om att flytta, svarade han “Lite ledsamt” och som svar på mammans “varför det då” kom helt rätt och slätt “Ja, det är ju tråkigt för de i klassen som inte får träffa mig mer”.

Torsdag är för övrigt sista skoldagen i Texas. Sedan blir det slut på husfriden. Vi tänkte använda varenda dag åt utflykter, bad och simskola. Passa på och suga ut det bästa av staden så länge vi är här. Ni lär träffa oss på NASA, i Galveston eller i något av alla museum här i krokarna. Jag har ännu inte hunnit ta mig till Art Car Museum, måste verkligen se till att det blir av. Begravningsmuseet, däremot, ligger väl rätt så långt ned på listan. Ska försöka hålla mig borta från alla frestande affärer, det är så vansinnigt lätt att shoppa nu då man vet att man bara har sju-åtta veckor kvar. Men till China Town ska vi tvinga oss, för jag behöver skaffa lite fler kinamatsdoningar.

För övrigt har det utspelat sig ett krig här i vardagsrummet under kvällen, “Submarines vs Uboats”. Intet nytt under solen, med andra ord.

 

Ubåtsfeber

Yngste sonen har drabbats av ubåtsfrosseri. Youtube-spelaren går varm, och det med alla möjliga (och omöjliga) ubåtsklipp. Nödstigning av ubåt, amerikansk dokumentär om svensk tyst ubåt, tyska klipp om något oidentifierbart ubåtsaktigt. Idag informerades jag om att jag var en ubåt, och han var kapten. Så under tiden som jag städade för att få någon ordning innan födelsedagsfirande maken anlände hem, fick jag gå runt och pipa lite nu och då. Vad gör man inte för sin älskade telning? I och för sig, när ämnet är uppe, så är det vansinnigt mycket jag inte skulle göra för mina barn. Men det är en annan femma.

Nåväl. Fyra år gammal och koll på allt. Som att man ropar: “All hands to the back”. Nej, mamma, man säger inte “All men to the back”. Där ser man. Tydligen finns det tider på en ubåt då det är viktigt att alla ombord går med händerna på ryggen. Ungefär som de gör på fyraåringens skola när de ska gå och käka lunch.

Igår var det award ceremony för minstingen. Det liknar verkligen ingen annan skolavslutning jag varit på, jag får skriva lite extra om det senare. Jag filmade och får jag bara tid så ska jag klippa ihop något att visa.

Idag var jag på utflykt med största sonens klass. Det är fullständigt fantastiskt vackert vid Houston Arboretum nu, och jag har bestämt mig för att ta mig dit och fota lite grand då jag inte är ansvarig medföljande förälder med uppgift att ha kontroll på tio sju-åringar. Bilder från det kommer också senare. Det känns för övrigt skönt att lova att saker kommer “senare” – det kan ju bli allt ifrån imorgon till om tre månader. Men, som sagt, senare.

Vi åker som sagt hem i sommar. Det är redan nu slitsamt med alla avsked. I söndags hade vi ett väldigt försenat barnkalas för sjuåringen, och alla hans klasskamrater hade printat ut en stor plansch med kort på sig själva som de skrev hälsningar på. Gulligt. Och alla i familjen fick en fin luvjacka med skolans emblem på. Med uppmaningen att fota oss i den vid olika ställen i Sverige. Det ser vi fram emot att få göra!

Nu kom gubben just hem. Bäst jag går och födelsedagsfirar honom lite grand.

 

 

Den vita killen som ville se ut som Obama

Skolavslutning i killens skola. Han var den enda vita killen i klassen, och hade det inte varit för ett fåtal äldre elever så hade han även den enda vita ungen i skolan. Vilket gjorde att alla visste vilka vi var rätt så snabbt. Dagen närmade sig för skolavslutningen. Kavaj, svarta fina skor och slips inhandlades inför den stundande Award Ceremonien. Mamman tog ungen till frisör. På morgonen, när sonen fått på sig alla kläderna ställer han sig ett tag framför spegeln och funderar.

“Mamma, ser jag ut som Obama nu?”

Killen är fyra år och kritvit. Inte en gnutta likhet.

“Vad menar du vännen?”

“Fröken säger att vi ska se ut som Obama idag.”

“Jo visst hjärtat, han har sådana där skor. Och kavaj. Jag tycker nog man kan se en likhet.”

Min sköna lilla grabb. Klart killen är lik Obama! Fröken och jag fick oss i alla fall ett rätt härligt skratt senare under dagen.

 

Inför helgens bravader

Jag skulle ha en riktigt lugn och skön period nu, med fantastiskt poolväder utomhus och bara två veckors skola kvar. Men nej då. Då bestämmer sig båda sönernas fröknar att nu ska här minsann göras science projects. Sjuåringen ska lämna in en “pond habitat” på måndag, och yngste gossen, fyra år, ska konstruera en tes och pröva denna med ett vetenskapligt projekt, leverera rapport om hur undersökningen gick och vilken slutsats man kommit fram till. En lagom nivå så här i slutet av terminen.

Vad i all sin dar hände med att rita teckningar till sina klasskamrater?

Även om maken är forskare känns det inte riktigt som att det är läge att involvera de mrsa-bakterier han forskar på. Mögel är ju ett tacksamt ämne att studera för en fyraåring, kanske tar det. Och just det, sjuåringen har kalas på söndag också. Idag var jag på det för budgeten livsfarliga stället Hobby Lobby (mycket strunt, men den som gillar stämplar och ritredskap kan drömma sig bort här i timmar). Sköldpaddor, grodor, lim, vass och lite annat smått och gott är avbockat från listan. Nu ska jag bara googla fram något recept på papier machet – garanterat felstavat – och sen får vi ägna lördagen åt att skapa.

 

 

 

 

 

Houston Art Car Parade

I helgen gick den 25:e art car paraden av stapeln här i Houston. Eftersom det är sista gången för oss att njuta av galenskaperna, beslöt vi oss för att ta med fällstolarna och barnen och spendera lördagseftermiddagen längs med Allen Boulevard. Hela gatan spärras av för de drygt 250 konstnärsbilarna (ja, en hel del cyklister och annat på hjul ingick också i paraden). 300 000 åskådare. Det är inte klokt vad de gör med sina bilar. Väldigt texanskt och väldigt underhållande. Alla är glada, vädret var perfekt och ungarna våra klagade inte en endaste gång.

Tog också lite stillbilder, de finns här under. (Ursäkta musiken, men den är royalty free =)).

Blown away by Sam’s talent

Äldste sonens klasskamrat är rätt så haj på det där med att spela piano. Sju år gammal!

Förra veckan i instagram

För övrigt fick jag ett litet ryck när jag såg att de direktsände en hjärnoperation vid Hermann Memorial. Intressant grepp, måste vara bra för de som har nära anhöriga eller som själva ska genomgå en hjärnoperation. Minns hur många frågor jag hade inför gallstensoperationen, som ju är en galet enkel operation jämfört med vad kvinnan ovan genomgick.

 

 

 

 

SNL goes Swedish

To quote SNL itself: REALLY???

Are we Swedes this crazy, or have they mixed us up with those Germans? What do you think?

 

Conan om svenska IKEA-konceptet…

Känner man igen sig, måntro? =)

 

Efter kartläggningen av genomet: Nu börjar jakten på att förstå proteinerna

Kartläggningen av de mänskliga generna gav stora rubriker över hela världen. Men vad innebär det? Kan vi förvänta oss revolutionerande mediciner eller avslöja cancerns gåta inom en snar framtid?
Professorerna Mathias Uhlén och Gunnar von Heijne på Stockholms center för fysik, astronomi och bioteknik, SCFAB, reder ut begreppen.

När man iscensatte det så kallade HUGO-projektet den 1 oktober 1990, var man inte ens säker på att projektet skulle gå att genomföra. Då kalkylerade man med att det skulle ta minst femton år att kartlägga en del av det mänskliga genomet. Men det tog bara tio år innan forskarna den 1 februari 2001 blev helt klara.

– En stor överraskning var att människan visade sig bestå av drygt 30 000 gener, vilket är betydligt färre än vi trott, säger Mathias Uhlén, professor i biokemi vid SCFAB.

Tidigare har forskarna talat om 140 000 gener.

– Man kan jämföra det mänskliga genomet med en liten blomma som heter backtrav, som man också kartlagt genomet på. Den innehåller 27 000 gener, medan människan består av 30 000 gener. Nog trodde vi att vi skulle innehålla fler gener än en liten blomma.

Det är fascinerande att människans genom är så likt djurs och växters. Skämtsamt kan man säga att det inte är mycket som skiljer oss från torskar, eftersom vi till 98,5 procent har samma genom.

– Om man bygger ett palats eller en koja, så använder man i mångt och mycket samma byggstenar. Och det är precis vad som händer i naturen, förklarar Mathias Uhlén.

Det är inte generna utan proteinerna som gör skillnaden. Det är de som åstadkommer alla kemiska reaktioner, de bygger upp musklerna, påverkar ämnesomsättningen och som styr generna.

– De är livet. Det har vi känt till ända sedan Watson och Crick upptäckte DNA-strukturen. Det intressanta med DNA och arvsmassan är att det genetiska minnet finns där. Men det är proteinerna som är arbetshästen. De bestämmer mekanismen för alla sjukdomar – inklusive åldrandet, säger Mathias Uhlén.

Vad är den första konkreta nyttan av kartläggningen av genomet?

– Första användningsområdet är hur man diagnostiserar sjukdomar. Det finns redan exempel där man hittat den specifika koden på genetiska skador och därigenom får det enklare att diagnostisera, säger Gunnar von Heijne, professor i bioinformatik.

Mathias Uhlén instämmer:

– Bedriften att kartlägga det mänskliga genomet kommer att ligga som grund för all medicinsk forskning i hundratals år framöver. Det pågår redan kliniska prövningar för nya läkemedel, men det processen tar tid.

 

Proteinernas århundrade

Mathias Uhlén proklamerar att nästa decennium kommer att bli proteinernas.

– Utan kartläggningen av det mänskliga genomet skulle proteinforskningen vara som att segla utan karta.

– Nu börjar jakten på att förstå proteinerna. Hela nästa århundrade kommer att ägnas åt att reda ut hur de fungerar och interagerar med varandra.

På SCFAB hoppas man mycket på så kallad storskalig proteinforskning, som inte är hypotesdriven och därför ovanlig. Det påminner om början på 1980-talet då forskarna började tala om att kartlägga hela genom samtidigt.

– Vi vill hitta teknologier som klarar av att titta på alla proteiner samtidigt, vilket gör att det går snabbare. Vi har ingen aning om vad vi kommer att hitta – men vad vi än hittar är intressant, säger Mathias Uhlén.

Sverige har en lång historia av proteinforskning. På 1920-talet startade proteinstudier i Uppsala och det ledde till att Swedberg fick nobelpriset.

– Det finns ett par genomcentra i Sverige och Strategiska stiftelsen har stött flera storskaliga projekt. Ett har man gjort tillsammans med Wallenbergkonsortiet, där man undersökt trädens genom.

– Sverige har faktiskt världens största genomprojekt på träd. Vi har även tagit fram ett par bakteriella arvsmassor.

Än ser vi inte nya mediciner med bot för cancer och Alzheimers. Men nu har forskarna en karta att utgå från.

 

Ny vetenskap: bioinformatik

Forskning handlar om att samla in och analysera data. Den enorma mängd av information som biologerna nu hanterar ställer nya krav. Parallellt med HUGO-projektet har en ny vetenskapsgren vuxit fram: bioinformatik. Det är en vetenskap som utvecklar metoder för att hantera all denna information.

– Att räkna ut vilka proteiner basparen i DNA-spiralen kodar för är inte så svårt. Men den enorma datamängden kräver att man automatiserar processen, säger Gunnar von Heijne, professor i bioinformatik.

– Inom bioinformatiken tar man hand om de stora datamängderna, lägger upp dem i databaser, analyserar data och utvecklar dataprogram som underlättar den experimentella forskningen, förklarar han vidare.
– Det handlar om att hitta likheter mellan proteiner, att förutsäga deras struktur och funktion och att skapa datormodeller för hur de samverkar med varandra i en organism.

Av Tove Smeds
Kommentar: Artikeln publicerades för drygt 10 år sedan, i en bilaga i serien Forskning&Näringsliv.